Satt helt lugnt hemma hos Ida när hon plötsligt sa: "Oj, vad klockan är mycket!" Mitt tåg gick om 12 min. Det enda rätta var att kuta så fort jag kunde till tågstation och jag lovar; jag sprang som en gnu till perrongen bara för att se tåget försvinna! Sen satt jag där och var nära på att böla bara för jag var så jävla förbannad över fukking tågjäveln! Är fortfarande sur och sitter nu och lyssnar på gamla godingar av BSB för att lugna ner mig.

Nog om det. Här kommer lite bilder från Stockholm istället: